Idag fyller min mamma 80 år. Nu bor vi i varsin landsända i konungariket Sverige, så jag har ingen möjlighet att uppvakta henne på plats idag. Däremot var hon hos oss på besök i förra veckan, så vi klarade av det då. (Hon vill inte ha någon stor baluns, utan flydde lite från släkt och vänner i byn. Officiellt är de inte hemkomna än...). Det jag ville visa idag är ialla fall ett nytt virkat överkast hon gjort till oss, och som jag fick då hon kom! Jag har fått ett tidigare, och det brukar faktiskt alltid ligga på vår säng. Det förra är kritvitt men detta är i oblekt bomullsgarn. Så tack lilla mamma, även om du inte läser min blogg (hon vet nog inte vad en blogg är...).Jag tycker att det är fint!
4 kommentarer:
Wow vilken mamma !
Jättefint överkast och vilken ork att göra till en stor säng, mycket imponerande och dessutom vara 80 år.
Väldigt imponerad här.
Min mormor gjorde ett överkast till mej en gång för sådär 20 år sedan men det var i rivig mattvarp men fint ändå fast jag har aldrig använt det. Jag har ju mina ludna djur som troligen skulle förstöra det och det vill jag inte.
Får jag fråga en personlig fråga ?
Din mamma i andra änden sa du, jag är lite nyfiken på hur det kommer sej att folk flyttar från hemtrakterna, är det svårt att lämna släkt och så ? (Kanske för personligt,isf ber jag om ursäkt,men är nyfiken o funderar på att göra det samma,lämna rubbet och dra)
Hej Tvärslå!
Jag svarar gärna på din fråga (och måste fundera lite märker jag). Jag var tjugo år då jag flyttade hemifrån. Långt. Jag bara flyttade, rakt av utan att planera så mycket. Minns inte att mina föräldrar hade synpunkter heller faktiskt. Jag flyttade direkt till dåvarande pojkvän (ja hur vi möttes är ju en annan historia), på vinst och förlust, skolan var avklarad men jag hade inget jobb som väntade. Men det fick jag nästan direkt. Och där har du en fördel med storstaden, det finns ju större chanser att få jobb. Och jag som kommer från en riktig håla tror att jag alltid haft ambitionen att lämna hembygden, det ingick liksom i paketet tror jag. Ett tag för länge sedan var jag singel och det kunde kännas lite...ensamt ibland. (Då tappade man ju exkillens familj också liksom). Nu har jag ju egen familj och har skaffat mig ett nytt nätverk omkring mig. En syster finns också bara 15 mil bort, hon betyder mycket. Det svåraste är väl att inte mina barn får den där nära kontakten med sina morföräldrar. Det är som det är med det, och inget jag funderar på längre. Jag har läst nånstans att det faktiskt tar ungefär fem år att rota sig på ett nytt ställe och att skaffa sig ett ordentligt socialt nätverk, det kan nog stämma. MEN....Man kan alltid flytta tillbaka igen! Och...man brukar ju ångra det man inte gör, sällan det man gör, eller hur? Till sist: rivig mattvarp tycker jag låter helt ok till ett rustikt överkast. Håller säkert för många tvättar, använd det!
Åh så fint!
Och vilket otroligt jobb det ligger bakom ett sånt överkast!
Tack Sussilull, att du också gillar det!
Skicka en kommentar