fredag 30 januari 2009

Usch, vad segt....

En lååång arbetsvecka är över, man tackar. Har ingen ro till handarbete, eller rättare sagt, har ingen lust till något av mina påbörjade projekt. Har ju repat upp en del halvklart, och snart tror jag det inte räcker med det, utan ännu mer "ska bort" från korgen. Har läst att enligt feng shui tar allt som ligger halvdant tar en massa energi...ooops, man ligger skrynkligt till...I ren desperation grävde jag fram restgarner av Paris, bara för att låta händerna syssla med NÅT framför teven, och den här grytlappen är det enda jag fixat på hela veckan. Är inte ens nöjd, men man kan ju inte få för många grytlappar. Annars har veckan inneburit både flöjtkonsert (dotter), pianolektion (dotter), fotokurs (jag!!!! KUL!), dans (dotter), osv ja kort sagt, ett jäkla farande hit och dit. Om morgnarna är jag så trött att jag står och halvsover i duschen, går liksom och blundar första kvarten. Nu behöver jag:

*manikyr
*en frisör
*sömn
*frisk luft
*motion
*dagsljus
*städhjälp (maken kan duga)
*en vecka på Gran Canaria
På söndag är det 1:a februari och januari är över. Det gör inget.

söndag 25 januari 2009

Pyssel de luxe samt beslutsångest

Ja, så har man då blivit ännu ett år äldre....Tänkte visa en del presenter. Den här boken skickade en syster, den är rolig! Jag tror inte att jag kommer att göra så mycket ur den, men jag blir glad av de tuggummirosa 50-talsinspirerade bilderna. En del helknasiga pyssel....
....men kanske att jag måste vika ihop en pralinask nån dag i alla fall...
"Pyssel de luxe" av Josefin Ekman

Jag är svag för Mateuskeramik. Problemet är att det finns för mycket färger och former att välja bland. Om vintrarna vill jag ha denna plommonfärgen, och så drömmer jag om svart, grått och benvitt som komplementfärger. Eller rött och grått till jul. På sommarn tänker jag att jag skall nog satsa på rosa, eller de härliga gröna eller blå färgerna som finns. Eller den havsgröna, läckra...För nåt år sen bestämde jag mig till sist för att börja med den här plommonfärgen som basfärg. Den är vacker och passar till alla färger tycker jag. Samlingen har hittills uppgått till sex stora mattallrikar med spetskant, en tillbringare och ett stort "ostron"fat som jag älskar, oftast har jag sallad i det fatet.

Nu var jag tvungen att bestämma mig i vilken riktning jag skulle gå, dvs vilken färg ska få flytta in i skåpet tillsammans med det andra? Eftersom vi nu går mot ljusare tider fick jag klämt ur mig "rosa" till slut. Det är väldigt vackert ihop, men ändå är jag fortfarande osäker, är jag verkligen så här romantisk?! (Ja, nu får jag väl bli det om inte annat).

Nu har då samlingen utökats med tre små "ostronskålar", tänkta till små serveringsskålar eller dessert, samt tre släta assietter, samtliga i den ljusa blekrosa färgen. Jag har fått en slant av mina svärföräldrar som nu bränner i fickan, jag vill ha mera, mera! Men nu till den stora frågan: ska jag hålla mig till dessa två färger, eller ska jag plocka till mörkrosa eller kanske vitt på exempelvis djupa (pasta)tallrikar? Till sist ska jag säga att den här servisen kommer inte fram till vardags, åtminstone inte den största tallriken som inte ens ryms i diskmaskinen. Pastatallrikar har jag inga, men de tänkte jag skulle få komma fram ur garderoben ganska ofta, om jag nu kommer till skott och köper dem. Dessutom kan jag avslöja att tillbringaren inte är bra att hälla ur, den rinner. Jag har jobbat som inköpare av utrustning för restaurang etc, och det här är väl EGENTLIGEN inte det bästa hållbara material, keramiken är porös och man skall akta sig för att ställa muggar, vaser etc på känsliga ytor. Men...ÖGAT måste ju få sitt, eller hur??




onsdag 21 januari 2009

Min vackra, vackra löpare!


Jag har haft besök över natten av min storasyster som gör så fina saker. Det här är en försenad present som skulle blivit klar till jul, men nu fick jag den nu istället. Jag tycker den är så fin! Så enkel design som passar både i ett allmogekök likväl som i en supermodern omgivning. Och 2,4 meter lång! Jag har ett rejält köksbord och har inte haft någon så här lång löpare innan. Den passar helt perfekt till mina julgardiner som är röda med små svarta detaljer i väven som jag inte ens tänkt på innan, men det är typiskt syster att notera sånt. Tyvärr får jag lägga undan den nu, till nästa jul.. eller höst åtminstone, men oj vad glad jag är för den! (Bilderna är ju helt värdelösa, men ni ser väl att den är fin?!)

lördag 17 januari 2009

Inspiration

I förra inlägget skrev jag att jag själv undrar varför jag bloggar. För att få en smula bekräftelse av likasinnade som förstår tjusningen med handgjort kanske? Det är väl bara att erkänna rätt upp och ner, man blir glad av lite beröm. Först tyckte jag att det kändes jättekonstigt, jag kunde liksom inte förstå att nån kan vara intresserad av att läsa om en halvstickad strumpa typ. Men jag läser ju själv?!! Bästa svaret är ändå: inspiration! Åh, vad mycket kul jag hittat då jag surfat runt, gratismönster och kuliga egenproducerade grejer! Och även om det är "inne" just nu med handarbete, så har jag förstått att det finns ovanligt många av oss garndårar där ute, mycket glädjande. Jag gör mitt för att säkerställa att nästa generation skall haja grejen, min sexåring har stickat färdigt en egen mössa till sig själv, det tycker jag är festligt. Hur som helst, kolla in toffel-tävlingen som jag länkat till. Typexempel på vad jag menar med inspiration, nu vill jag göra egna tofflor och prova sån där nålfiltning eller vad det heter....

söndag 11 januari 2009

Stickmaraton

Mötte svägerskan på isen på trettondagen. Hon hade sina gamla "fådda" (Göteborgsuttryck...) röda ullstrumpor i skridskorna . Hon fick dem av mig för ett år sedan, och jag vet att de varit flitigt använda så de bör vara lite slitna nu. Hon önskade sig nya i blått och det passade ju bra då hennes nästa födelsedag inträffade redan idag faktiskt. Inga märkvärdiga strumpor alls, men strumpa nr 2 påbörjades och slutfördes igår, så jag fick nästan skavsår på fingrarna...men färdiga blev de som sagt, och överlämnade är de också, för vi är just hemkomna från kalas. Stickade i Marks&Kattens rätt så nya garn (tror jag) som jag glömt vad det heter, men som verkar vara deras efterapning av "Fabel". Strumpstickor 2,25
Svågern fyller år i övermorgon, så han fick en mössa med häng. Han hade själv kollat in mönstret i höstas, skulle kommit med garn till mig, men det har inte blivit av. Så det var ett tacksamt val i alla fall. Hade ingen modell att sätta mössan på, så det syns inte så bra hur den tar sig ut. Den är i alla fall stickad med två trådar Drops Alpaca, en ljusgrå och en mörkgrå, rundsticka nr 4. Två aviga och två räta, hur enkelt som helst. Ett nystan av varje räckte bra, vilket var mycket mindre garnåtgång än vad mönstret föreskrev. Den blev i alla fall väldigt mjuk och gossig. Garnet till den här mössan inhandlades i måndags, då jag på lunchen gjorde en blixtutryckning till Deisy´s Design på Avenyn. Jag handlade av Linda, som rätt vad det är säger "Är det du som är Fru P?" Men hallå???? Jag blev minst sagt ställd, hur sjutton kunde hon koppla det, är mänskan synsk?? Det visade sig att hon läst ett inlägg om mitt gröna garn som det aldrig blir något färdigt av, och kom ihåg att vi pratat om det vid nåt tillfälle. Snopen blev jag!
(Jag som är så hemlig, så hemlig, bara min dotter vet att jag har en blogg. Jag inser nämligen att alla vanliga icke garnberoende människor fattar noll av det här fenomenet. Jag är förvånad själv att jag håller på)!

lördag 3 januari 2009

The Muppet Show

Jaha. Så skulle det stickas Dödergöksbasker. Sagt och gjort, jag sprang in i lokala garnaffären, med ungarna väntande i bilen. Tjockt med folk, i kassan en äldre nervös dam som inte riktigt hade situationen i sin hand, telefonen ringde ett antal gånger (och då passade hon på att svara!), hon försökte assistera en dam som letade mönster samtidigt som det alltså var lång kö. Jag visste vad jag skulle ha, Debbie Bliss-garn var ju bara att glömma (jag vet sortimentets begränsningar) men ett ställ med Eco-ull visste jag att det fanns. Brunt hade jag tänkt mig...hmmm..bara ett nystan i stället, jag behövde två. Ska jag chansa och se om tanten kan trolla fram ett nystan till? Nää, för att rädda sinnesron på samtliga närvarande hugger jag istället två nystan av en nyans som faktiskt är lite väl artonhundratal måste jag tillstå. En potatisbrungrå färg som ärligt talat inte gör nån människa glad, men vad f...här ska hem och stickas!

Fort går det, liknar en sjöborre litegrann...men det var väldans var stor den verkar bli...? Jag kör på, jag har följt mönstret och stickar ju mer hårt än löst, så det ordnar väl sig? Eller förresten, jag har ju ökat på längden med två cm, efter att ha läst en kommentar från en annan stickerska som gjort just denna basker, jag vill ju ha en modern basker med pös och häng! Jag ska ju sätta lite smink i fejan sen också, då måste ju allt se bättre ut?


Jag inser på ett ganska tidigt stadium att baskern blir ENORM, men bestämmer mig trots det för att göra den färdig. Mönstret var roligt att göra (ingen skugga över Dödergök, mönstret stämde till punkt och pricka, och jag TYCKER ju baskern är fin, annars skulle jag ju aldrig gjort den) och jag gör nog ett nytt försök, men jag får justera maskantalet så det passar mig samt avhålla mig från att förlänga mönstret med de där två extra centimetrarna. På bilden ser den kanske inte SÅ galen ut, men jag lovar, jag ser rätt så skapligt muppig ut i den. Den får vila sig lite, kanske jag kan se med andra ögon på den en annan dag. På´t igen bara....

torsdag 1 januari 2009

Lillstrumpa

Gott Nytt År!
Den här trähästen är inte min, men den är så vacker tycker jag, så jag vill visa er den. Den bor hos min syster.


Det här är bild på vad jag mäktat med i stickväg senaste dagarna. En lillstrumpa till en bebis av restgarn. Ja, man får ju hoppas att frun orkar göra en till åtminstone. Inte så mycket att hänga i julgran direkt (!). Jag är iofs inte riktigt frisk än, flera tänkta garnkvällar har liksom mynnat ut i...ingenting, och jag blir sittande framför TV:n utan att kunna ta i något. Fattar ni att man kan bli stressad av att inte göra något? Trots att jag repat upp en del gamla tråkstickningar så har jag UFO:n som ligger och stirrar anklagande på mig, och så blir det ingenting alls istället. Det var då jag gjorde en lillstrumpa, i protest liksom. Jullovet har ju helt kommit av sig, alla i familjen blir sjuka efter varandra, och jag är tröttare än nånsin förr. Vi kom iväg till syran för nyårsfirande, men är redan hemma eftersom ju maken fick hög feber på kvällen. Ena barnet hann kräkas på hemvägen (men det var BARA åksjuka (?)). Men det var då ett satans gnäll på mig!
Imorgon ska jag köpa garn till en Dödergök-basker. Då ska ni få se på annat!