De här muddarna har min dotter fått av en syster till mig. Jag tycker de är så söta, så söta. Det syns kanske inte på bilden, men det är broderat en rad med små pärlor dessutom, högst upp.
Jag ville gärna göra ett par till mig själv också, för ibland tror jag att jag passar i ljuva romantiska saker (det gör jag inte). Därför köpte jag beskrivningen och garn i fredags. Tre nystan Eco baby ull, vilket det skulle vara. Till saken hör att systern har använt ett tunnare garn, utan att räkna om nåt i mönstret (hon hade gjort fler muddar, i vuxenstorlek), och det blev jättebra. Och jag SER jag ju på bilden tillhörande beskrivningen, att det inte ser riktigt snyggt ut (i mitt tycke iaf), det ser lite påsigt ut helt enkelt kring det spetsstickade partiet. Så varför, varför, köper jag då det garnet? Tror jag att det skall bli annorlunda än på bilden då jag stickar? Ja, jag vet inte. Naturligvis blev det som på bilden, dvs påsigt och inte snyggt alls. Jag har gjort en mudd, det blir nog inte en nummer två. Inte i eco baby ull. Detta var det enda jag hann med att handarbeta i helgen, dvs helt bortkastad tid. Usch. Annars då? Ja, på jobbet funderar jag på att söka en ledig tjänst. Som jag inte riktigt vet om jag vill ha. Ja, jag gör konstiga saker ibland.
3 kommentarer:
Åh. det är sååå trist när det inte blir som man tänkt sej!
Skönt med galna tanter som gör konstiga saker - välkommen i gänget! och skriver roligt gör du också.
Muddarna är jätte fina verkligen!
Vi är ju nog flera som gör konstiga saker då och då. Och därför våra liv är inte tråkiga :)
Skicka en kommentar