Idag ville min döttrar sy. Symaskinen åkte fram och barnen gjorde en väska och ett litet stoppat tyghjärta med hänge. Jag själv fick äntligen tillfälle att sy en väska av ett gammalt 70-talstyg som jag fått av svärmor. Min man och svägerska hade visst julstrumpor sydda av detta tyg när de var små, och jag tog reda på det då svärmor rensade i sina skåp för flera år sen. Och ja, nu är ju 70-talet inne igen, och i mig bor en hippie gömd. Allvarligt talat, jag har upptäckt att såna här "pensionärsväskor" är väldigt praktiska, man kan bära bibblo-böcker i dem, bära med sig stickningen, låta barnen kräkas i den under bilfärd (har hänt mig), att shoppa mjölk & bröd med. Istället för att ha en pensionärsvikt plastkasse i sin kappficka. Vet ni inte vad DET är?? Man viker alltså en plastpåse till en liten trekant, och till sist låser man fast den sista flärpen på ett klurigt sätt, och så ner i lilla fickan! Min mamma (snart 80) visade mig, och jag höll på skratta ihjäl mig. Det var bara så himla KÄCKT (som det heter i Göteborg).
Jag borde göra ett fodral till mina stickor, det är kul att sy små enkla grejer.
Dagen har gått så fort idag, vi bakade lite också, och jag har inte fått frisk luft på hela dagen, helt värdelöst. Dessutom vaknade jag tjugo i sex imorse och kunde inte somna om, utan låg och tänkte på jobbgrejer. I morgon ska jag gå en låååång promenad om det så hällregnar!
Jag sydde en ficka för saxen, och en större för lite annat jox.
Glada färger i november
3 kommentarer:
Vad kul att hitta till din blogg! Vilken fin väska du har sytt och jag skrattade gott och igenkännande åt det du skriver!
Å vilket härligt tyg! 70-talet var ändå bäst ;)
Kan du inte ta foto på en sån där pensionärsvikt plastkasse. Så himla skoj, det måste jag bara få se! Pensionärskassar är bra, det är en sak som är säker. O fint tyg var det också.
Skicka en kommentar