söndag 28 september 2008

Torpardrömmar

Nu till lite ilandsproblem. Igår var vi och tittade på ett fritidshus som var till salu. Min man vill att vi ska köpa ett nämligen. Efter ett par års bearbetning från hans sida har vi nu för första gången åkt på en visning. Fast jag vill fortfarande inte. Eller kanske... Nästan alla hus som vi har råd med är så fula och sunkiga. Och innebär ju en stor uppoffring både i pengar och tid. Ska man känna att man MÅSTE vara i stugan jämt eller kan vi fortfarande göra andra saker på ledig tid? Hur länge till vill barnen hänga med? Har vi verkligen råd? Jag hinner ju inte fixa hemma i trägårn, vad är det som får mig att tro att jag ska hinna med en till? Ja, ni märker ju själva. Men eftersom min man är så himla sugen så får jag väl öppna sinnet i alla fall, titta kostar ju inget. Gubben min har mött mig på halva vägen och gått med på att sänka vårt maxpris (= lägre standard). Hur det gick? Huset på bilden var faktiskt riktigt mysigt, med två pyttesovrum på ovanvåningen, bra vardagsrum nere samt ett LITET kök med gammal vedspris. Herre, jag hade ju kunnat gå fullständigt bananas där med trasmattor och pelargonior, en stil som jag gillar men inte passar riktigt hemma hos oss. Äntligen få användning för de gamla broderade kaffedukarna...Det hela föll på att det var för jobbigt att ta sig till sjön, vi var rätt så flåsiga då vi kommit upp för den långa backen. Hur det skulle vara en varm sommardag vill jag inte tänka på. Inte var det så badvänligt heller. Faktiskt.

2 kommentarer:

Tvärslå sa...

Mysigt såg det iaf ut, fast man kan allt se hur mycket uppför det verkar gå...tufft.

Eva i Halmstad sa...

Håller med, de ser riktigt mysigt ut , men de ska ju vara praktiskt också.
Må så gott på dej.
Eva.